*1* En sann historia i mitt liv

Det är flera som inte har varit med på förra bloggen , så jag tar hit min berättelse och fortsättning, jag hoppas att ni orkar med det, ni som redan läst, men känner att det är otroligt viktigt att få ut, vad dom här sjukdomarna gör med oss ...

*1*
Jag vill ... och vågar idag...
Berätta lite för er om mitt liv, Jag har haft både Anorexia och Bulimia, är idag Friskskriven sen lång tid tillbaka, och det här är inget jag skulle tagit upp under min sjukdomstid.Varför går jag ut med det här undrar säkert många då !!?? och att jag gör det här, är för att jag vill att ingen ska behöva gå igenom detta självdestruktiva beteende som det är !och för att jag är mogen nog att ta up det med känslor och allt som finns med !!!

Om du tycker sånt här är skit att skriva om, hoppa över och läs i såfall, inga smaskigheter men mkt känslor kommer att finnas med i texten.Mamma eller andra nära som läser, kanske är det bäst att ni slutar här många av er känner till allt men inte dom känslor jag haft och jag vet hur du framför allt mår, min älskade mom när jag pratar om det. Du är en fantastisk mamma glöm inte det !!!!! Du gjorde allt för mig !!!!

Jag kommer att dela upp det lite, för jag orkar inte allt på en gång !!!

Jag började redan som 12-åring att matvägra, inte äta det och inte äta sås och inte med det mesta. Det här var inte för att jag ville banta och gå ned i vikt ,utan för att bli sedd. Som Vuxen har jag förstått att det är bra när man får en reaktion även om det är ilska vilket jag utsattes för.(kanske frusatationen över att inte få i mig maten som min far reagerade som han gjorde ), det här var bara början på en period i mitt liv som jag levde i en stor lögn både för mig själv och andra.

För mig var det att ha kontrollen, att kunna bestämma själv utan att bli tvingad eller att någon kunde säga till mig vad jag skulle göra. (min själ mitt inre måde så dåligt vid det här läget att jag inte kunde hantera det på ngt annat sätt)Orsak tar jag nån annan gång då jag orkar -Absolut inget sexuellt, men andra fruktansvärda för ett barn omständigheter!!

Under högstadiet var jag ganska liten och tunn, men gick alltid i stora bylsiga kläder ingen la väl direkt märke till om jag var sjuk eller inte för jag hade ett eget försvar och det var att alltid vara klassens clown, ville att alla skulle vara glada och kunde göra allt för att dom skulle se hur "bra " jag mådde.Att Jag kunde svimma i korridoren skyllde jag på magsmärtor, och ingen verkade se nånting annat så det var det jag använde mig av !!Jag gick ut högstadiet med perfekta betyg, jag hade full kontroll på mig själv men tjaten och gnället och ilskan fortsatte hemma, så jag ville göra dom "nöjda"Jag åt det dom la fram och gick på toan och tog bort det(utan att ngn märkte) det lyckades, jag hade gjort dom nöjda...Jag åt ju äntligen det dom ville ( men jag hade fortfarande kontrollen) vid det här laget hade jag väl inte utvecklat fullt ut , varken anorexi eller bulimia utan hade en sk.ätstörning

Det här beteendet fungerade så bra att jag fortsatte under hela min gymnasie tid, (det här var den tid jag vägde som mest, vilket inte var speciellt mkt för min längd 1,76)och började då banta, med att inte äta något fett eller sluta med godis eller bli vegetarian som man kallade det, bara äta grönsaker..... åt jag för mkt eller hade ätit godis eller annat onyttigt gick jag och tog bort det, Du kan tänka dig hur vettigt det här var för en tjejkropp i gymnasieålder.Berättar mer sedan...

SNÄLLA om du har frågor eller tycker något är konstigt kommentera så jag får chansen att svara istället för att man tycker att den här tjejen söker bara publicitet (vilket jag absolut inte gör) jag vet redan hur sjukt mitt beteende var, och jag vill inte att någon ska hamna i det därför berättar jag det här, som jag tidigare sa.

Kram