*4* En sann historia i mitt liv...Fortsättningen

Det finns några som inte varit med tidigare så jag tar hit min berättelse innan jag fortsätter...
Här kan du läsa *1* *2* *3*
Pratade en lite med min MOM idag som var ledsen, men ändå glad att jag kommit så långt som hon känner att jag gjort.
Men hon berättade att hon kände sig så hjälplös, hon hade kontaktat kliniker och olika behandlingshem men alla hade sagt samma sak. - Hon måste vilja själv annars så kommer behandlingen inte ge något resultat.
Hon såg redan hur jag mådde, inte vad jag då gjorde men hur jag såg ut uppsvullen -hamsterkinder.mm mm.och inget kunde hon göra, dom tog in tjejer som skulle tvångsmatas för att inte dö, om det inte var på egen vilja, på kliniker dvs.psykmotagningar som MOM var i kontakt med ochså (utan att jag hade en aning, jag hade ju vägrat allt!!!)

Efter ungefär 5 dagar med denna karusell äta-äta-äta-kräkas-laxermedel-sova-äta-äta-äta-kräkas-laxermedel-sova, började livet sugas ur mig jag hade ingen ork själen gjorde ondare och ondare (vet inte riktigt hur jag ska förklara den Smärta, den känsla jag hade, som var som en elak makt-elak person hade tagit över allt som fannns inom mig)

När någon ringde eller kom för att hälsa på var jag alltid på väg och hade inte tid att träffas eller prata, jag hade inte tid med någon, stötte bort alla, även dom jag tyckte väldigt mycket om, som en kille som hade kommit upp från Tyskland, som jag var vädigt förälskad i, tyvärr förstörde jag allting både för mig själv och andra, (det är något jag ångrat efter, när jag förstod vad jag gjort mot dom, FÖRLÅT! )

Jag var så egocentrisk , ville inte ha ngn som "störde" mitt i allt, Bara för att få tillbaka känslan då Allting kändes så bra, var precis då jag höll på att ta bort det,
men efter så var det lika dant igen..ångesten över vad jag gjort, ångesten över allt äckligt att ta reda på, jag orkade inte....
Men att sova gick inte alls mer en i korta perioder mellan galenskapena. Att inte sova ordentligt gjorde mig mer orolig, jag ville inte hålla på, försökte sova på kvällarna, men hjärnan och kroppen skrek efter att få börja om..

Jag höll på att bli Galen jag visste det, om jag bara fick sova en liten stund, så skulle det fixa till sig, och jag skulle sluta med det, jag visste ju det.(man tappat all kontroll även om man inte tror det)

Detta som följer skrev jag i en Dagbok på ett sjukhem senare, om vad som hände den kvällen
......Utdrag ur min Dagbok........
Behövde sova var så trött, ska bara ta en tablett så jag får sova (jag vet inte hur jag fått dessa tabletter, men jag måste ha sagt att jag var så trött hos läkaren jag var hos i mitten av veckan och försökte få en sjukskrivning förlängd.....)
Jag minns att jag tryckte ut 1 tablett och tänkte, nej vad faan inget funkar ju så jag tog 2 på en gång... väntade nån minut vilket kändes som evigheter, kände mig inte alls trött jag var speedad kände att kroppen skulle gå igång igen, men jag orkar inte det blöder ur halsen och allt gjorde ont ville inte mer skulle ju bara sova ett slag så skulle allt bli bättre varför lämnar inte den onda skiten mig FAAN jag vill inte längre ta bort mig här ifrån....
Tog 2 tabletter till det började kännas snurrigt men inte nog, MÅSTE sova faan ta dessa skittabletter dom gav mig inget funkar tog 2 till..., och 2 till...,och 2 till..., och några till
VILLE ju sova , jag kom inte riktigt ihåg hur många jag tog, men låg i ett dåsande skönt borta, men vaknade till av att det ringde.
Ring signalen var som en ekande klocka RIIIINNNGGGGGGG och signalen lät om och om igen, men vad nu jag ska ju bara sova, kan jag inte ens få göra det i frid, låt mig sova, försvinna, jag vill inte ha det här sjuka livet......
Signalerna fortsatte, letade svamlande efter telefonen som var vid sängen......signalen ljöd hela tiden varför kunde det bara inte sluta
-jag är så trött låt mig vara ifred vill inte mer, orkar inte.....
-Va vad säger du? hör jag en röst långt borta..hur mår du ingen har fått tag i dig hur är det ????
-jag vill sova sluddrade jag vill inte mer låt mig va...slumrade tydligen till,
då L skrek i luren-Vad FAAN håller du på med? vad har du gjort ? du är ju helt borta ? vad gör du????
-Ska bara sova lite hade jag svarat och blivit tyst.
L, fortsatte att skrika, vakna nu säg vad du gjort, jag kommer på en gång lägg inte på luren.....
-Trött, hade jag svarat har bara tagit en tablett eller några tror jag....ögononen slöts hela tiden
L, skrek när hon talade till mig-gå och spy förfaan NU på en gång Hör du mig gör som jag säger... -spy det kan jag inte...
tårar började rinna ner för kinderna vadfaan håller jag på med ....-L, jag har tagit för många tror jag , hade jag sludrat fram- L , jag vill inte DÖ, jag ville bara sova....
L skrek nu -spy , spy nu förfaan stoppa fingrana i halsen ta bort det kommer, har dom kvar nyckeln???
-mmm, hade jag svarat och försökte få upp allt igen, så trött så trött
ambulansen kom med L, och det var in på sjukhus för magpumpning kom inte ihåg så mkt och har inte frågat L heller om jag ska vara ärlig, så feg var-är jag
...Vill om igen Tacka dig, min älskade väninna L, Jag älskar dig! kramisar!!!
Du räddade faktiskt mitt liv den kvällen om jag sovit hade jag antagligen inte vaknat igen, så tack,
för idag är jag verkligen glad att jag lever jag har en fantastisk Familj och underbara barn,
..orkar inte mer just nu , det knyter sig i magen och gråter står högt upp i halsgropen SORRY, hoppas att inte allt dravlar ihop sig, för som sagt skriver direkt från minnet utom det som jag skrev av min gamla dagbok idag, för att få med dom riktiga känslorna som fanns vid det här tillfället.
Kan erkänna att trots att jag mår bra och är frisk idag gör det lika ont att minnas känslorna jag hade..=0(

OBS!!! Vill även idag säga- kommentera och fråga gärna då jag skriver det här enbart för att folk ska förstå vilket helvete det är och inte ens vilja ha tanke på att börja med en oskyldig liten bantning som man aldrig vet vart den leder det här livet är ett helvete med en massa komplikationer som jag kommer till senare... Om du inte har lust att lägga en kommentar öppet maila gärna på sannasblogg@gmail.com

KRAM

Till er som orkar läsa!